Rosenrot: allt du behöver veta

Former: läkemedel, kosttillskott och det som inte står på burken

Rosenrot säljs i Sverige i två helt skilda regelverk, och skillnaden mellan dem är det första du behöver veta. Det ena är ett traditionellt växtbaserat läkemedel med bipacksedel, låst extrakt och låst dos. Det andra är ett kosttillskott, där varken dos, extrakt eller standardisering är reglerad.

Det som gör den här skillnaden lurig är att den läses baklänges. En produkt som Läkemedelsverket har registrerat uppfattas som bevisad, och en tablett från hälsokostbutiken som oprövad. Det första ledet stämmer inte. Registreringen av ett traditionellt växtbaserat läkemedel bygger på tre saker: att växten har använts medicinskt i minst trettio år varav femton inom EU, att den är säker, och att tillverkningen håller läkemedelskvalitet. Effekten prövas inte. EU:s monografi skriver det ord för ord i själva indikationstexten: produkten är ett traditionellt växtbaserat läkemedel för angivna indikationer uteslutande baserat på långvarig användning.

Att kommittén stannade vid traditionell användning var inte en formalitet. Den prövade också om rosenrot kvalificerade för väletablerad medicinsk användning, alltså den kategori där effekten faktiskt måste vara belagd, och kom fram till att de publicerade kliniska prövningarna har avsevärda kvalitetsbrister. Slutsatsen står i klartext i bedömningsrapporten från 2024.

Nästa fråga är extraktet. Nästan hela den kliniska litteraturen är gjord på ett torrt etanolextrakt av rot och jordstam, inte på pulveriserad rot. SHR-5 är det extrakt som används i det svenska läkemedlet och i merparten av de äldre studierna, framställt med etanol 70 procent följt av vatten, i förhållandet 2,5 till 5 delar torkad rot per del extrakt. En tablett innehåller 144 mg. WS 1375 är det nyare tyska extraktet, framställt med svagare etanol, och det är den beredning som ligger bakom de öppna studierna på stress och utbrändhet från 2012 och framåt.

Sedan finns resten av hyllan.

Där står det oftast bara “rosenrotextrakt” eller “rosenrot”, ibland med “3 procent rosaviner och 1 procent salidrosid” tryckt bredvid. Den märkningen är marknadens konvention och den har ett verkligt ursprung, men en procentsats utan uppgift om analysmetod går inte att kontrollera, och lösningsmedlet avgör vilken av de två ämnesgrupperna man får ut mest av: etanol 70 procent drar ut rosaviner effektivt, en svagare etanol ger mer salidrosid. Två produkter som båda står för tre procent kan alltså innehålla olika saker.

Torkat rotpulver är den fjärde kategorin och den billigaste per gram. Ett gram pulver är inte ett gram extrakt. De doser som studerats gäller extrakt, och den som byter det ena mot det andra byter samtidigt bort hela möjligheten att jämföra sig med en studie.

Det svenska kosttillskottssortimentet är dessutom litet. Elva rosenrotprodukter från tio varumärken, och inte en enda av dem anger sin styrka i produktnamnet. Hela sortimentet med pris, förpackningsstorlek och handlare finns i produktöversikten för rosenrot.

Dosering: hur mycket rosenrot per dag och när på dygnet

144 till 400 mg torrt extrakt per dygn är det intervall EU:s växtmonografi anger, med en enkeldos på 144 till 200 mg tagen en till två gånger dagligen. Det är den enda officiella dosangivelsen som existerar för rosenrot, och den gäller läkemedel.

Studierna ligger både under och långt över. Spasovs studie på studenter under tentaperiod använde 50 mg två gånger dagligen, Darbinyans nattjourstudie 170 mg en gång dagligen, Olssons svenska utmattningsstudie 576 mg per dag och Darbinyans depressionsstudie 340 eller 680 mg. Metaanalysen av träningsstudier räknar in doser från 60 upp till 2 400 mg per dag.

Det intressanta är att mer sällan var bättre. Shevtsovs studie jämförde 370 mg mot 555 mg hos 161 kadetter och fann ingen skillnad mellan doserna, med en möjlig tendens till fördel för den lägre. Darbinyans depressionsstudie jämförde 340 mg mot 680 mg och fann ingen skillnad i kliniskt utfall. Undantaget är uthållighet, där undergruppsanalysen i metaanalysen visade större förbättring av VO2max över 600 mg per dag, alltså över monografins tak.

Tre praktiska saker.

Lägg dosen på morgonen eller före lunch. Sömnsvårigheter och nervositet står bland de rapporterade biverkningarna, och i den farmakokinetiska studien nådde både salidrosid och rosavin sin högsta blodhalt två timmar efter intaget och låg under detektionsgränsen efter åtta. Ett kvällsintag hamnar alltså mitt i insomningen utan att ge något extra.

Räkna inte med att kunna dosera efter innehållet. Ingen av produkterna i det svenska sortimentet anger styrka i produktnamnet, så innehållsdeklarationen på burken är det enda du har att gå på.

Räkna med veckor. Studierna mäter efter två till tolv veckor. Monografins egen tidsgräns går vid två veckor: kvarstår besvären längre än så under behandlingen ska läkare eller annan hälso- och sjukvårdspersonal kontaktas. Det är en klok gräns även för den som köpt ett kosttillskott, eftersom ihållande trötthet är ett symtom som förtjänar en förklaring.

Biverkningar

Rosenrot tolereras väl i studierna, och EU:s monografi listar fyra grupper av biverkningar, alla med okänd frekvens: huvudvärk, magbesvär i form av illamående, buksmärta och diarré, samt hudutslag och klåda.

Bilden i de enskilda studierna är brokigare. De kontrollerade studierna rapporterade nästan inga händelser alls: Olsson noterade inga biverkningar under hela perioden, Shevtsovs enda registrerade händelse var ökad salivproduktion hos en person i placebogruppen. I de öppna studierna, som är längre och har fler deltagare, blir siffrorna högre. Kasper och Dienels tolvveckorsstudie registrerade 145 händelser hos 70 av 118 deltagare, varav ett orsakssamband bedömdes som möjligt för knappt elva procent: tryck i huvudet, yrsel, illamående, irritabilitet och svullnad kring ögonen.

Två saker om sömnen är värda att lyfta. Rosenrot beskrivs genomgående som lätt aktiverande, sömnsvårigheter finns bland de rapporterade nervsystembesvären, och EU:s biverkningsdatabas innehåller rapporter om insomni och nervositet. Det är hela grunden för rådet att ta dosen tidigt på dagen.

Till Läkemedelsverket rapporterades under åren 2007 till 2015 en allvarlig och fyra icke allvarliga biverkningsrapporter för rosenrot. Den allvarliga gällde svaghet, yrsel, trötthet, huvudvärk, inlärnings- och minnessvårigheter och illamående.

En ärlig lucka: tester på reproduktionstoxicitet, gentoxicitet och cancerframkallande egenskaper saknas. Bristen på publicerade gentoxicitetsdata är faktiskt skälet till att rosenrot inte har kunnat föras upp på EU:s lista över växtbaserade ämnen med förenklad hantering, trots att monografin i övrigt är på plats. Det är inget larm, men det är en lucka som är värd att känna till för den som tänker ta något varje dag i åratal.

Interaktioner och vem som bör avstå

Det här avsnittet är det viktigaste på sidan, och monografins egen formulering är samtidigt den som lättast missförstås. Där står att inga kliniskt relevanta interaktioner har observerats. Det betyder inte att inga finns, det betyder att de som rapporterats inte har bedömts nå upp till klinisk relevans utifrån dagens kunskap.

Läkemedel som bryts ned av CYP2C9. Det här är den mest konkreta signalen. Tretton friska försökspersoner fick fem sondläkemedel, med och utan fjorton dagars förbehandling med 290 mg rosenrotextrakt. Kvoten mellan losartans aktiva metabolit och modersubstansen sjönk med 21 procent, vilket talar för hämmad CYP2C9-aktivitet. Effekten var tydligast hos snabba omsättare. Författarna skriver själva att hämningen kan vara kliniskt relevant vid behandling med CYP2C9-substrat med smal terapeutisk bredd, och nämner fenytoin och warfarin. Står du på något av dem: ta upp rosenrot med din läkare eller AK-mottagning innan du börjar, inte efter.

Antidepressiva läkemedel. Nästan alla rapporterade misstänkta interaktioner rör den här gruppen. I EU:s biverkningsdatabas finns enstaka rapporter vid samtidig användning med sertralin, paroxetin, duloxetin och amitriptylin. Ett publicerat fall från 2015 beskriver en 68-årig patient som stod på 20 mg paroxetin och började ta en rosenrotprodukt; efter femton dagar följde ett vegetativt syndrom med rastlöshet och darrningar som författarna tolkade som serotonergt. En polsk genomgång av 147 fall av biverkningar vid kombination av växtbaserade preparat och framför allt psykofarmaka listar rosenrot tillsammans med escitalopram, fluoxetin, mirtazapin, paroxetin, duloxetin, haloperidol, risperidon och flera bensodiazepiner. Enskilda fallrapporter bevisar ingenting var för sig, men mönstret pekar konsekvent åt samma håll.

Graviditet och amning. Säkerheten är inte fastställd och data om reproduktions- och utvecklingstoxicitet saknas helt. Monografin avråder på den grunden. Det är samma försiktighetsprincip som gäller de flesta örter, och den är rimlig.

Under 18 år. Användning hos barn och ungdomar är inte fastställd på grund av otillräckliga data, och rekommenderas inte i monografin. Det är värt att notera att flera nationella registreringar i Europa tillåter användning till ungdomar, medan EU-monografin drar gränsen vid 18 år eftersom säkerhetsdata från kliniska prövningar på den åldersgruppen saknas.

Överkänslighet mot rosenrot är den enda formella kontraindikationen.

Inför operation. Berätta för narkosläkaren vilka kosttillskott du tar och följ sjukhusets besked om vad som ska pausas.

Går du på läkemedel över huvud taget: ta upp rosenrot med din läkare eller med apotekspersonal innan du börjar. De har tillgång till interaktionsdatabaser som uppdateras löpande, och de kan väga in vad just din behandling tål.

Brist: därför finns det ingen rosenrotbrist

Det går inte att ha brist på rosenrot, och det finns inget prov att ta.

Rosenrot är en ört, inte ett näringsämne. Kroppen har ingen funktion som kräver salidrosid eller rosaviner, det finns inget referensintervall, inget dagligt referensvärde och ingen bristsjukdom. Det skiljer örten från vitaminerna och mineralerna i hyllan bredvid, och det är värt att säga rakt ut, eftersom bristretoriken ibland lånas in i marknadsföringen av växtbaserade produkter.

Det som däremot går att mäta är orsaken till att du känner dig trött. Järnstatus och ferritin, sköldkörtelprover, B12 och folat, blodsocker och D-vitamin under den svenska vintern förklarar betydligt oftare ihållande trötthet än något en tablett kan åtgärda. Sömnapné, skiftarbete, alkohol och depression förklarar en stor del av resten. Utmattningssyndrom är dessutom en diagnos som ställs och behandlas inom vården, och det var precis den patientgruppen den svenska rosenrotstudien rekryterade.

Kvarstår tröttheten efter två veckor är monografins eget råd att kontakta vården. Det rådet gäller läkemedlet, men det är lika förnuftigt för den som köpt ett kosttillskott.

Vad rosenrot är och vad det gör i kroppen

Rhodiola rosea är en flerårig fetbladsväxt som växer i sprickor och på klippavsatser i arktiska och alpina miljöer, i Sverige framför allt i fjällkedjan. Det är den underjordiska delen, roten och jordstammen, som används. Släktet är CITES-listat, vilket betyder att kommersiell handel över EU:s yttre gräns kräver tillstånd, med undantag för färdiga produkter som är paketerade för detaljhandel.

Utöver salidrosid och rosavinerna innehåller roten tyrosol, monoterpenerna rosiridol och rosiridin, proantocyanidiner och små mängder cyanogena glykosider. Den flyktiga oljan, ungefär fem hundradels procent av den torkade jordstammen, innehåller bland annat geraniol och är den som ger rosdoften.

Farmakokinetiken är kort och tydlig. Sexton försökspersoner fick en engångsdos på 288 mg SHR-5, innehållande 7,26 mg salidrosid och 8,4 mg rosavin. Salidrosid gick att mäta i blodet omedelbart, rosavin först efter en timme, båda toppade efter två timmar och låg under detektionsgränsen efter åtta. Ett ämne som är borta ur blodet inom en arbetsdag ska doseras därefter.

Den mekanistiska förklaringen som brukar anges är att örten dämpar aktiviteten i HPA-axeln, alltså kedjan hypotalamus, hypofys och binjure. Det finns en del stöd för att den gör något: kortisolsvaret vid uppvaknande skilde sig mellan grupperna i den svenska studien, och i djurförsök har extrakt dämpat stressinducerade förändringar i beteende och kortikosteron. Steget därifrån till att en människa mår bättre är ett annat steg, och EU:s bedömare konstaterar torrt att resultaten från prövningar av klinisk farmakologi är motstridiga.

Här ligger också den ärliga begränsningen. Vi vet inte vilket ämne i roten som gör vad. Rosavinerna är närmast unika för Rhodiola rosea och används därför som artmarkör snarare än för att de är visat verksamma, medan salidrosid finns i flera arter i släktet och är det som oftast studeras i cellförsök. Vilken av dem som bär en klinisk effekt, om någon gör det, är inte avgjort.

Alternativ och kombinationer

Ashwagandha är den enda jämförelse som är rimlig att göra. Båda kallas adaptogener, båda säljs mot stress och trötthet, båda har ett underlag av små korta studier. Skillnaderna är konkreta: ashwagandha har flera metaanalyser av randomiserade studier bakom sitt stresspåstående medan rosenrots stressunderlag till största delen saknar kontrollgrupp, ashwagandha har en dokumenterad leversignal som rosenrot inte har, och rosenrot har en europeisk läkemedelsstatus som ashwagandha saknar. Är stress och sömn frågan är ashwagandha den bättre studerade. Är uthållighet frågan är rosenrot det.

Magnesium är värt att nämna av ett annat skäl. Det är det enda ämnet i den här kategorin som har ett godkänt hälsopåstående inom EU för minskad trötthet och utmattning, vilket betyder att EFSA har granskat och accepterat underlaget. Det är en låg tröskel jämfört med ett läkemedelsgodkännande, men det är mer än rosenrot har.

Det som inte är värt att göra: stapla adaptogener på varandra. Kombinationsprodukter med rosenrot, ashwagandha, ginseng och schisandra i samma kapsel innehåller nästan alltid för lite av varje för att motsvara någon studerad dos, och om något går fel går det inte att avgöra vad som orsakade det. Samtliga elva rosenrotprodukter i det svenska sortimentet säljs renodlade, utan ett sådant tillägg.

Är målet att bli mindre trött är rutiner, sömntider, ljus och koffeinstopp fortfarande det som ger mest per insats, och de kostar ingenting.

Så väljer du ett rosenrottillskott

Fyra saker avgör, och antalet tabletter i burken är inte en av dem.

Först: läkemedel eller kosttillskott. Det registrerade läkemedlet har låst extrakt, låst dos och en bipacksedel som talar om vad du får och hur länge du bör ta det. Ett kosttillskott har inget av det. Skillnaden i pris är i regel mindre än skillnaden i vad du vet om innehållet.

Sedan: att extraktet är namngivet och standardiseringen redovisad. SHR-5 går att slå upp i litteraturen. “Rosenrotextrakt” gör det inte, och en procentsats utan uppgift om analysmetod är en siffra på en etikett.

Tredje: dosen per tablett eller kapsel. Utan deklarerad styrka går det inte att veta om du ligger i det intervall som studerats, och i det svenska sortimentet är det innehållsdeklarationen på burken som gäller.

Fjärde: pris per dygnsdos. Priset per tablett i det svenska sortimentet spänner från ungefär 1,18 till 5,65 kronor, men eftersom ingen produkt anger sin styrka säger den siffran ingenting om vad ett dygns behandling faktiskt kostar.

Vi rankar rosenrotprodukterna på de kriterierna i vår jämförelse av de bästa rosenrottillskotten, och hela det svenska sortimentet med form, förpackningsstorlek, handlare och pris finns i produktöversikten för rosenrot.